Related Paintings of unknow artist :. | The Annunciation | woman in a mantilla | Ships at the mouth of the Schelde | They flush American bergsbestigarna each often lantmatare,som plotted vastern wonder 1850- and 1860- digits. | Allegorical painting of Maria Cristina of France |
Related Artists:
George Shuklin
painted Pyotr Drozhdin in 1745
Osborne, Walter
Irish, 1859-1903 Irish painter. The son of the animal painter William Osborne (1823-1901), he trained in the schools of the Royal Hibernian Academy (1876-81). In 1881 he won the Royal Dublin Society's Taylor scholarship and went to study at the Koninklijk Academie voor Schone Kunsten, Antwerp. Charles Verlat was the professor of painting, and Antwerp was then at the height of its popularity with students from the British Isles. In Antwerp and subsequently in Brittany, Osborne made contact with painters of the Newlyn school and other British naturalists. In Brittany he painted Apple Gathering, Quimperle (1883; Dublin, N.G.), a small greenish-grey picture of a girl in an orchard, which in subject and treatment shows the influence of Jules Bastien-Lepage. Throughout the 1880s Osborne worked in England, joining groups of artists in their search for the ideal naturalist motif. In the autumn of 1884 he was at North Littleton, near Evesham (Heref. & Worcs), where he painted Feeding Chickens in weather so cold that his model, a young peasant girl, nearly fainted. It is carefully drawn but painted with the square-brush technique characteristic of Bastien-Lepage's followers, and is very close to the contemporary work of George Clausen and Edward Stott (1855-1918). At Walberswick in Suffolk he painted October Morning (1885; London, Guildhall A.G.), a carefully studied plein-air work using bright dots of pure colour on a base of beige and grey. During this time Osborne gave careful attention to the showing of his work. He exhibited regularly at the Royal Hibernian Academy in Dublin from 1877 and at the Royal Academy in London from 1886.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.